Sprint och 10Mila

I fredags arrangerades en elitseriesprint i Pålsjö skog. Det var kul att få springa E2, även om jag inte riktigt hade i tävlingen att göra. Banan var 3.1 km och jag gjorde inte direkt några misstag. Till 6an var vägvalet lite osäkert, man kanske skulle gått ner nästa stig istället. Och man kanske skulle gått upp en gata tidigare. Till 14e tror jag det var snabbast att gå ner till vänster och rundat hela vägen runt (jag har visst klippt bort det vägvalet på kartan), men jag såg inte det vägvalet. Tiden blev 17.41 (vilket roligt nog även var min starttid). Jag var nöjd med tiden och mitt tempo, men jag var ändå långt ner i listan.

10Mila gick för första gången i Skåne och avgjordes i helgen. Det var roligt att för en gångs skull ha hemmaplans-fördel i årets viktigaste stafett. Jag hade tagit ut mig själv till att springa andra sträckan och såg fram emot att få gå ut i bra drag. Det var väl ingen jätteklunga jag gick ut i, utan det blev egen orientering direkt. Jag är väl visserligen inte någon utpräglad klunglöpare utan vill gärna ha koll själv och trivs därför bättre när folk ligger bakom mig. Orienteringen flöt på och jag fick en bra resa, ibland i klungor, ibland själv. Det enda misstaget kom på första kontrollen efter varvningen (116), där det blev lite stressigt när många andra vek av till en annan gaffel. Men jag begränsade tidsförlusten till en knapp minut, så det var ingen större fara. På slutet, när tröttheten började komma, orkade jag inte riktigt placera fötterna där det var bäst alla gånger och jag snubblade rundor en hel del. Ramlade rätt ner i ett lerigt kärr och blev ordentligt skitig (strax efter kontroll 162). Samtidigt som jag ligger i leran fick jag kramp i ena vaden, så jag hade lite svårt att resa mig, men det var inte så trevligt att ligga i den leriga vätan. Det var lite svårt att få rent kartan efteråt, för jag hittade ingen ren fläck på mig själv att torka av den på. Jag fick torka av den en kontroll i taget.

Laget fortsatte bra och efter att jag växlat på placering 119 låg vi kvar på ungefär samma placering genom hela kavlen och slutade på plats 120. Det var min bästa 10Mila-placering någonsin (om jag minns rätt). I LOK har vi i flera år i rad legat strax utanför topp-150, så det var skönt att äntligen klara seedningsgränsen till nästa år. Det var dock förväntat, med tanke på att laget var bra och hemmaterrängsfördelen. Topp-100 nästa år?